Cinco de Mayo

Imorgon Lördag är det återigen dags för Cinco de Mayo, Mexikos frihetsdag. Ingenstans i världen firas den bättre (enligt flera oberoende källor) än just här i L.A. De mexikanska (presumed) byggarbetarna som ihärdigt blandar cement och hälsar på varandra med initierade handslag på grannens tomt (Inte Tom Cruise hus - det ligger längst ner på gatan - och inte Justin Timberlakes som ligger på andra sidan) är redan så upphetsade inför firandet att de har svårt att sitta stilla och om man lyssnar noga kan man höra att de även fnissar lite hela tiden av ren och skär upphetsning.

 Justin (inte Timberlake), en vän till Bonnie, som hälsade på i huset igår varnade oss för att överhuvudtaget vistas i trafiken under morgondagen då folk i allmänhet, och de med mexikanskt påbrå i synnerhet på denna dag har en tendens att "get fucked up and then drive their cars around." Det ryktas att jag imorgon kommer att få användning för hela min mexikanska turistvokabulär - med andra ord i helt gängse sammanhang använda ord som "Pinata", "Fiesta", "Mariachiband", "Hombres", "Viva Pancho Villa", "Miguel" och "Vatos Locos". Vi kommer att fira i Venice med en local vid namn Jajro. Det kommer bli svårt att sova ikväll då Cinco de Mayo verkar vara lite som julafton, nyår och födelsedag i ett. Mer nedtonade omdömen lyder "the stupidiest holiday ever. seriously".

 Vårt hus har redan börjat figurera lite som områdets fritidsgård, med folk som kommer och går som de vill. På altanen kan man allt som oftast stöta på kolibrifåglar som dricker av den solvarma hummingbirdjuicen - som husets ägarinna välvilligt ställt fram - i harmonisk interaktion med en aspirerande svenska skådespelare eller två. Allt inramat av en fantastisk utsikt över the valley som majestätiskt sträcker ut sig nedanför oss. Det bör noteras att "the valley" i den här staden är den diametrala motsatsen till allt som är rätt och riktigt. För er som minns den första karatekidfilmen så misshandlar Kobra Kay-gänget Karate Kid (efter att hotfullt gjort ringar i sanden med sina Yamaha DT-mopeder) och fulländar förnedringen med det kränkande tillmälet "go back to the valley". Bäst att inte avslöja för vitt och brett att jag nu faktiskt tekniskt sett också bor i the valley. Kobra Kay kanske fortfarande är aktiva. Å andra sidan tror jag att de har föga att sätta emot mina tequilarusiga latinokompisar från Venice. Dagens inredningsdetalj: